Esaias Tegnér

Esaias Tegnér, föddes den 13 november 1782 i Kyrkeruds komministerboställe i By socken, utanför Säffle i Värmland, yngst i en syskonskara om sex barn. Hans far var komministern Esaias och hans mor hette Sara Maria Seidelia, dotter till en värmländsk kyrkoherde.

Familjen flyttade från Kyrkerud till prästgården i Millesvik när hans far 1784 blev kyrkoherde i församlingen. Som yngst i syskonskaran, hade Tegnér i föräldrahemmet lärt sig läsa, skriva och räkna när han vid 10 års ålder blev faderlös den 10 februari 1792. Fadern efterlämnade änka, två döttrar och fyra söner.

Efter faderns bortgång vistades Esaias en kort tid hos sina bröder Lars Gustaf och Elof som då var studenter i Lund.

För att hjälpa familjen tog kronofogden Jakob Branting hand om Esaias Tegnér i sitt hem för att låta honom bli biträde på kronofogdekontoret. Under lediga stunder läste unge Esaias allt vad han kunde komma åt av vitterhet och historia. Efter några år fann därför Branting att Tegnér hade större talanger än att bli kontorist.

När brodern Lars Gustaf blev informator hos Brantings svåger, kapten Löwenhjelm på Malma, ordnade Branting att Esaias i mars 1796 fick tillåtelse att vistas i Löwenhjelms hus för att ta del av broderns undervisning. När sedan Lars Gustaf blev tillfrågad om att bli informator hos brukspatronen, sedermera bergsrådet Christoffer Myhrman den yngre på Rämen, ställde brodern som villkor att få ta med Esaias. Detta beviljades och i juli 1797 anlände bröderna till Rämen. Där fullföljde Tegnér de påbörjade studierna av såväl de döda språken som av franska och engelska litteraturen.

Hösten år 1799 var Tegnér mogen för akademiska studier och inskrevs den 4 oktober som student vid Lunds universitet. Från vårterminen 1800 till vårterminen 1801 var han informator hos baron Leijonhufvud på Yxkullsund i Småland. I maj 1802 tog han filosofie kandidatexamen och innehade vid samma års magisterpromotion, första hedersrummet. Hans gradualavhandling hette De causis ridendi (Om skrattets orsaker).

Några månader därefter förlovade han sig hemligt med Anna Myhrman, yngsta dottern till sin tidigare välgörare.

Sedan han i december 1802 utgett två latinska avhandlingar, av vilka den ena hade till ämne Aisopos fabler och den andra Kants filosofiska term ”tinget i sig”, blev han den 7 januari 1803 kallad till en docentur i estetik. Han arbetade som informator i Stockholm våren samma år och blev samma höst notarie i filosofiska fakulteten. Han sökte samma år platsen som adjunkt vid Karlstads högre allmänna läroverk, förbigicks av domkapitlet, överklagade och fick platsen. I Lund ville man emellertid inte mista honom utan skapade, med tanke på honom, en ny plats varpå han den 26 februari 1805 utnämndes till adjunkt i estetik; därmed förenades den 26 september samma år befattningen som vice bibliotekarie. Hur obetydlig än inkomsten av dessa tre tjänster var, beslöt han dock att gifta sig. Den 22 augusti 1806 stod hans bröllop.

Har den svenska litteraturen en nationalskald? Idag skulle nog de flesta vilja avstå från att utse någon till det. Hade frågan ställts för hundra år sedan skulle svaret, från de allra flesta litteraturintresserade, ha blivit Esaias Tegnér. Det säger något om hans betydelse.

Skalden och kulturpersonligheten Tegnér var förr ett självklart inslag i poesiantologier och vissa av hans skrifter ingår fortfarande i den litterära allmänbildningen.

Utan gymnasiestudier gjorde den unge värmlänningen kometkarriär och blev professor i grekiska vid Lunds universitet vid 29 års ålder och biskop i Växjö 12 år senare, 1824. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1818.

Under tiden 1813-1826 bodde Tegnér och hans familj på Stora Gråbrödersgatan mitt i Lund. I slutet av 1800-talet skulle huset rivas, men genom en insamling i den skånska adeln lyckades man rädda den del av huset som bestod av matsalen och arbetsrummet. Det ägs av Tegnérstiftelsen och för drift och öppethållande står Kulturhistoriska museet i Lund. Detta är Nordens äldsta författarmuseum.

Hans intelligens har ingen ifrågasatt, inte heller hans lysande stil som den framstår i tal och brev. Med sin poesi bröt han tydligt nya banor i Sverige.

För första gången uppmärksammades och översattes svensk diktning till andra språk. Vi ser nu annorlunda på vikingatiden är vad man gjorde på Tegnérs tid och det är lätt att kritisera hans syn på den tiden som romantisk. Men så länge svenska språket lever, så länge kommer hans dikt ”Det eviga” att höra till dess omistliga skatter. ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort” – ord som dessa har i tider av krig och kris varit till tröst och eftertanke.

Tegnér var också en framstående litteraturkännare och kritiker. I breven vimlar det av träffsäkra formuleringar, och hans ”Akademisången 1836” ger en bild av hela den gustavianska tidens litteratur. Sådana översikter hade tidigare inte funnits på svenska.

Tegnér var inte bara författare utan han var även en starkt engagerad biskop i sitt stift. Han verkade för att bygga nya och större kyrkor, så kallade tegnérlador och att förbättra skolväsendet. På den tiden låg det svenska skolväsendet helt i kyrkans händer och en biskop fick ägna mycket tid åt skolfrågor. Tegnérs predikningar och ännu mera hans tal vid skolavslutningar, är en förnämlig del av den svenska talekonstens skatter.

Som biskop deltog han i flera riksdagar och blev med åren allt mera konservativ. Sin ungdoms beundran för Napoleon hade han avsvurit sig i ”Det eviga”. Nu bekämpade han på olika fronter den tidens liberalism eller, som han kallade det, ”rabulismen”.

Efter några år av försvagad mental hälsa dog Esaias Tegnér den 2 november 1846 på biskopsgården Östrabo i Växjö. Sju år senare stod han staty på Tegnérplatsen i Lund. Det var den första statyn som restes i Sverige över en som inte var av kunglig börd.

Ett år efter hans död lät kyrkan uppföra en minnessten vid födelseplatsen i Kyrkerud, med texten ”Här stod hans vagga, i Växiö hans grav, i sången hans minne”. Minnesplatsen omgärdades av ett gjutjärnsstaket 1906 av medel skänkta av kronprins Gustaf, blivande kung Gustaf V, och kronprinsessan Victoria, i anledning av deras silverbröllopsdag. Som ett tack till dem uppfördes en minnessten på platsen med information om detta. Värmländska Tegnérsällskapet har sedan tillfört platsen en kopparplatta med information om Tegnér.

Kyrkerud idag med minnessten rest 1847

Texten på stenen lyder:

Esaias Tegnér
föddes här
den 13 nov 1782
Här stod hans vagga
i Växiö hans grav
i sången hans minne

Kyrkerud komministerboställe. Målning av Gumme Åkermark 1886

416total visits,1visits today