Sund en urgammal gård som under medeltiden gav namn åt en hel härad.

Den 30 januari 1761 antecknade baron Johan Gustaf Uggla på Sund Säteri i By socken i sin ”afräkningsbok,” att informatorn Esaias Tegnér åtagit sig undervisa hans söner mot en lön på 300 daler. Esaias uppgift var att undervisa tre av sönerna mellan 13 och 8 år gamla. Baronen hade en stor familj, 13 barn. Hans äldste son blev Värmlands förste landshövding när Värmland blev ett eget län 1779.

Den student som baron Uggla hade anställt var en begåvad, föräldralös bondson, som tack vare välgörare och en äldre bror kom först till gymnasiet i Växjö och sedan till universitet i Lund. Det berättas att bröderna tog sig till Lund till fots, men de delade på en häst, man ”klöfjade” som det hette. Man lastade hästen och man turades om att rida. 1759 var Esaias inskriven vid Lunds universitet. Namnet Tegnér tog han efter namnet på broderns gård Tegnaby.

Redan den 7 mars 1761 predikade Esaias i By kyrka därför att kyrkoherden där behövde hjälp i sitt ämbete och ett år senare prästvigdes han i Karlstad för att kunna hjälpa till i By och Ny församlingar, fjärdedagspräst kallades det. Han bodde kvar på Sund till efter det att han blivit utnämnd till komminister 1865. Året därpå, alltså1766 flyttade han till Kyrkerud. Men ”…De båda närbelägna husen umgingos sedan nästan dagligen som kära anförvanter.” Nu kunde han gifta sig och bilda familj vilket han också gjorde.

Esaias fick en son, som blev biskop i Växjö stift, också han med namnet Esaias, och 1829 predikade han för första gången i den församling där hans far föddes: ”…..och därföre vill jag äfven tala till Eder, nu, då jag efter många hinder ändteligen funnit ett tillfälle att första gången förkunna Evangelium i detta Tempel. Väl är det Templet ringa och bofälligt; men mig framför andra bör det vara kärt. Ty I veten alla att det är mig ett fädernetempel, att det namn jag bär har sitt ursprung från denna församling, att min fader härstammar från dessa trakter.——-på den tiden var ännu landets allmoge landets kärna, all kraft och duglighet utgick för det mesta derifrån———Tiderna äro sedan dess förändrade.——”

Esaias d.ä. dör 1793 i Millesvik och omtalas av efterkommande som en vänlig, arbetsam och god familjefar, präst och bonde.

Sedan 2011 ägs herrgården av Tom Hermansen från Norge, som upprätthåller en viss verksamhet med mat och logi.