Ingrirud

Till Ingrirud i Eskilsäters socken, sitt änkeboställe, flyttade Sara 1793 efter det att hennes man, kyrkoherden i Millesvik, Esaias d.ä. dött i den febersjukdom som härjade i landet.

Sara Maria Seidelia, den vackra prostdottern från Kila, skulle nu försörja sig och sina barn som bonde. Hon anställde pigor och drängar, till och med en förvaltare, en tidigare militär. De två äldre pojkarna, Lars Gustaf och Elof, var studenter i Lund och flickorna Anna Lisa och Britgen var giftasvuxna.  Sonen Johannes var ”mycket speciell” och behövde ständig tillsyn och så hade hon lillpojken Esaias, som bara var 10 år.

Vad skulle hon göra med den begåvade pojken när hon inte hade pengar till att kunna skicka honom till läroverket i Karlstad? Lösningen blev att bröderna fick ta hand om hans utbildning. Den hade redan påbörjat, vilket ett brev från Esaias 1793 vittnar om.

Studenter kunde vid den här tiden finansiera sina studier genom att anställas som informatorer för barn i rika herrgårdar. Lars Gustaf och Elof kom på detta sätt bland annat till brukspatron Myhrman på Rämens bruk. Detta löste också Saras problem med Esaias; han fick nämligen följa med sina bröder som elev. Kronofogde Jakob Branting i Högvalta, vän i familjen, bidrog till den här lösningen, som kom att få stor positiv betydelse för alla i familjen Tegnér. Hennes make, Esaias Tegnér d.ä. hade på samma sätt startat sin ”karriär” som informator hos baron Johan Gustaf Uggla på Sunds säteri.

Värmlandsnäs kom nu långt bort från Esaias, men han vistades hos sin mor kortare och längre perioder, dock var han aldrig skriven i Eskilsäter. Bilden på huset med gavelrummet på vinden, med det öppna fönstret, får symbolisera ynglingens närvaro. Litteraturforskarna hävdar att landskapet, ett område fyllt med fornlämningar och närheten till Vänern, har satt sina spår i skaldens dikter. Eskilsäters kyrka är sannolikt förebilden i dikten Nattvardsbarnen.

Under åren i Ingrirud upplevde Sara mycket glädje; brevledes fick hon följa Esaias akademiska framgångar och hans genombrott som skald. Giftermålet mer Anna Myhrman gladde henne mycket. Men sorgerna var stora; 1802 dog Lars Gustaf och Britgen, även de i ”febern”.

Det som fick henne att lämna gården, där hon bott i nästan 25 år, var nästa stora sorg. Elof dog i samma sjukdom vid julen 1814.  Han och hans familj hade planerat att fira julen på Ingrirud, men istället för gäster fick hon ett dödsbud.  Elof, som bodde Karlstad, hade varit hennes stöd och hon vill inte bo kvar när hennes ”hjelpsamme och älskade Elof är från mig tagen”. Sara flyttade 1818 till sin dotter Anna Lisa, nu prästfru i Silbodal.

Sorgen efter Elof skildrar Esaias i avslutningen på dikten Elof Tegnér.

Läs vidare
Nära och långt ifrån.
Sara Maria Seidelia – prostdottern som blev Esaias Tegnérs mor

Värmländska Tegnersällskapets skriftserie, nr 5.